Today's the day when dreaming ends

Det är ett år sedan du blev min igen, dödamig-tiden fick sitt slut och det känns som ett samsara, en evig cirkel. Jag skakar och svettas och kan inte andas. Det är Samhain ikväll, tid för de gamla drömmarna att dö, tid för Shiva att sätta allt i brand, Kali att gå på krigarstråt. Och visst är det passande. Och visst har jag tänkt så många gånger att vi aldrig klarade att hålla ett år. Idag är det ett år sedan du kom tillbaka och idag säger du att du ser mindre och mindre att kämpa för. Jag står maktlös,återigen, och ingenstans står de där orden att finna som skulle kunna lindra för mig eller för oss. Allt jag någonsin vetat har varit kärlek. Allt jag någonsin velat har varit kärlek. Och du vill inte ses, vill ingenting alls, säger att du inte vill komma hem till Ingenting, så det är vad jag är, ett Ingenting och jag faller på knä och kräks upp den där lilla lilla klumpen som en gång varit ett hjärta och den faller i asfalten och faller i femtusen små skärvor och det minsta man är skyldig sina drömmar är att tro på dem, men någon gång är det dags att släppa taget,någon gång är det dags för mig att låta dig gå att låta dig gå att låta dig gå.